beautifulandbroken

Jag hade tänkt ta bort min blogg ett tag. Jag var så rädd för att någon skulle känna igen mig, förstå vem jag var. Men jag har insett att även fast jag skulle säga vart jag bor så skulle nog ingen veta eftersom att jag bor i en ganska stor stad. och det är skönt att skriva av sig ibland.
Till en början startades den här bloggen endast för att jag skulle skriva upp hur jag ätit/tränat men jag vill inte att unga tjejer utan ätstörningar läser och får det att tro att det är okej att äta så lite, för det är det inte. Kroppen tar stryk både psysiskt och fysiskt och det här helvetet önskar jag inte ens min värsta fiende.
nu skriver jag mest om personliga saker runt ätstörningen och det kanske kommer in någon matdagbok ibland men den här bloggen kommer inte kretsa i att jag ska gå ner i vikt längre. Den kommer på ett sätt att bli personligare.

Jag vill komma ur den här sjukdomen men ändå anser jag mig inte tillräckligt smal för att söka hjälp, det känns bara som att dom kommer skratta åt mig, " haha, ätstörningar javisst! Hon är ju tjock! " Därför tänker jag vänta, på mod kraft och inspiration för att bli frisk för det har jag inte nu.