i'm back

1 ton fetare och ännu mer olycklig, men tillbaka är jag. Jag är inte en sån som gråter, jag hade inte gråtit på flera månader och nu är det de enda jag gör!

Ganska kul att i mitt förra inlägg lät det ganska mycket som att jag försökte äta men jag kan också avslöja att 30 min senare fick jag panik och var ute och sprang, 3 på natten . Normalt!

Jag saknar tiden förut. När man var liten och inte förstod ett dugg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0